Text Anne Nikula. Publicerades i Finlandsbron-tidningen 2/2023.
Arbetsbestämmelserna är landspecifika. Med tanke på den anställdes rättsskydd iakttas lagstiftningen i arbetslandet. Målet för avtalet om distansarbete är att klarlägga situationen så att arbetsgivaren – i vissa fall arbetstagaren – kan söka dispens hos socialskyddsmyndigheten i sitt hemland och få ett A1-intyg som bevis på att arbetstagaren omfattas av sociala tryggheten i arbetsgivarens hemland. A1-intyget beviljas för två år.
Bra förvaltning och bra lagstiftning baserar sig på att lagar och bestämmelser är enhetliga och att motsvarande regler iakttas i en viss situation. När en arbetstagare därmed omfattas av sociala tryggheten i arbetsgivarens hemland ska på arbetsavtalet och arbetet också i övrigt tillämpas lagarna i arbetsgivarens hemland.
EU-avtalet tar inte upp beskattningsfrågor. Beskattningsreglerna ändras därmed inte. Varje EU-land följer sin nationella skattelagstiftning och bilaterala inkomstskatteavtal. Skatteavtal innehåller ofta en så kallad sex månaders regel enligt vilken en stat har rätt att beskatta arbetsinkomst om arbetstagaren vistas i landet i över sex månader. Bor och arbetar arbetstagare utomlands i över sex månader ska de uppge sina löneinkomster i sitt hemland.
Enligt finländska inkomstskattelagen anses finska medborgare vara allmänt skattskyldiga i Finland (dvs. skyldiga att deklarera alla sina inkomster från hela världen) i tre år efter att ha flyttat från Finland. Denna ställning kan dock ändras tidigare om den skattskyldiga inte längre har väsentliga anknytningar till Finland. Tre års regeln ingår också i skattelagarna i andra länder – tanken är att tillfällig vistelse utomlands bryter inte den allmänna skattskyldigheten.
Avtalet om distansarbete gäller anställda som i sitt bosättningsland distansarbetar med hjälp av informationsteknik minst 25 % men mindre än 50 % av sin arbetstid. De förutsätts arbeta minst 50 % av arbetstiden i arbetsgivarens hemland. Bevisbördan för att minst hälften av arbetstiden och vistelsen är i arbetsgivarens hemland ligger främst på arbetstagaren vars personliga lönebeskattning det handlar om.
Skatteavtal innehåller särskilda bestämmelser om hur skattskyldigheten ställs fast: vistelse och stadigvarande bostad, familjeförhållanden och fokusen för levnadsförhållandena spelar en central roll då det utvärderas huruvida någon är skattskyldig i ett visst land. Du ska komma ihåg detta i samband med beskattning och eventuell registrering för beskattning i ett annat land.
Det finns många slags situationer med distansarbete. Därför ska anställda som åker utomlands och företag som utsänder anställa till utlandet på förhand ta reda på beskattningen i just deras fall.
Beskattningsbeslut tas enligt kalenderår i efterhand. Du undviker ett överraskande beslut genom att förbereda dig på förhand och utreda din skattemässiga status innan du lämnar in skattedeklarationen. Det är möjligt att arbetsgivaren och arbetstagaren måste deklarera utbetalda löner och verkställd förskottsinnehållning i två länder: arbetsgivarens hemland och arbetstagarens hemland. Enligt skatteavtal kommer ländernas skatteförvaltningar sinsemellan överens om beskattningen och dess fördelning om det förekommer oklarhet.
Vem?
Vicehäradshövding Anne Nikula har lång erfarenhet av juridiska och beskattningsfrågor och har samarbetat med Finland-Samfundet i internationella frågor redan i åratal. I sitt arbete har hon satt sig in i beskattningspraxis och tillämpning av skatteavtal. Hon har hjälpt utomlands bosatta att ta hand om familjerättsliga och beskattningsfrågor i Finland. Över 90 % av fallen sköter hon på distans.
Läs också:
Avtal om distansarbete medför flexibilitet – Suomi-Seura
Juristtips till dig som distansarbetar utomlands – Suomi-Seura